Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKRIN. 591
Förundrad stannade Konrad ett ögonblick. Det
var nu tredje qvällen detta händt honom, då han gått
uppför trappan. Yar det en menniskovarelse eller
kanske en hund, som stördes i sin sömn; mörkret tillät
honom icke afgöra hvilket. Dörren, hvarigenom den
försvann, ledde troligen ned till en källare, men hvar-
ken hundar eller menniskor välja just en dylik till-
flyktsort.
Emellertid var han alltför sysselsatt med sina
egna tankar för att vidare fästa sig dervid, utan fort-
satte vägen till sin egen lilla kammare.
Men denna kammare syntes i qväll mera dyster
och otreflig an vanligt, och sedan han gått några slag
på golfvet, försökt att läsa utan att finna intresse
derför, att skrifva, med lika liten framgång, kände han
en oemotståndlig lust att gå ut igen, för att uppsöka
en kamrat, som föreslagit honom att supera tillsammans,
men hvartill han då nekat, trött som han var, i för-
modan, att ensamheten vore honom mest angenäm.
Då Konrad famlat sig ned for de tvenne trapporna
och kom till den sista, som jemförelsevis syntes mindre
mörk, emedan skenet från en smutsig lykta i förstugan
utanför dörren till ett brödmagasin gaf den en obe-
tydlig belysning, såg han åter en liten varelse, snabb
och tyst som en vessla, komma fram ur källardörren,
rulla som ett klot utför trappan, och då han hastigt
följde efter, upptäckte han ned i förstugan att det var
ett barn, om fem eller sex ar, hvars grofva och trasiga
kläder gjorde det mera likt ett bylte an en mennisko-
varelse.
Det låg emellertid i det lilla barnets snabba rö-
relser, i de rädda blickar det kastade omkring sig,
samt i det stora knyte, hvilket det släpade med . sig,
någonting som ovilkorligt väckte Konrads nyfiken-
het; och då den lilla bytingen gled ut genom dörren
till gatan, tog han de återstående trappstegen i ett
enda hopp och sprang efter ut genom porten.
Det dröjde några sekunder, innan han kunde upp-
täcka den lilla varelsen; den hade emellertid icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
