Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SKRIN. 601
med tvärsäker och förändrad ton, på en gång befriad
från de misstankar och den fruktan hon först känt.
Emellertid var den gömde Thorsons ställning icke
mycket förbättrad; antingen man sökte honom eller
en annan, skulle man i alla händelser snart upptäcka
honom, om hon icke kunde aflägsna poliskonstaplarne
från detta ställe.
"Nå, det ar detsamma, vi skola i alla fall genom-
söka både likhuset här och kyrkogården utanför, ehuru
det vore bra mycket klokare af er, att genast saga
oss hvar han ar," sade konstapeln, under det han steg
fram och ville taga lyktan från henne.
"Ja, sök sa mycket ni behagar, men lyktan vill
jag behålla, for att se åt hur det står till i boden
derute. Och om ni hittar någon doktor eller hvad ni
kallar honom, sa skall ni få färga mig svart som en
neger," sade frun ond och ryckte lyktan till sig.
"Ah ja, den saken kan snart vara gjord, efter ni
redan ar grundad med brunt," sade den andre kon-
stapeln skrattande.
"Gå ut, Jonson, efter lyktan, som vi ha med oss,"
afbröt den första i myndig ton. j[
"Men nog kan väl konstapeln begripa, att om
någon vore gömd här, sa hade jag väl inte lemnat
dörren åt gatan öppen," invände frun, besegrande sin
vrede öfver det ogrannlaga skämtet öfver hennes väder-
bitna hy, för att göra ännu ett försök att få dem der-
ifrån utan någon undersökning.
"Det kan vara möjligt att han gömt sig här utan
fruns vetskap," anmärkte konstapeln, som verkligen
blef något tvekande genom säkerheten i hennes ton
och utseende.
"Tank, då måtte han kunna göra sig osynlig också,
för här har jag då icke haft annat sällskap an råttorna,
som pipit i vråarne den lilla stund jag varit här,"
återtog hon med förtviflans lugn, reserverande sig på
förhand för hvad som möjligen kunde inträffa.
I detsamma inträdde Jonson med en större lykta
och den villrådiga qvinnan såg med bestörtning att
Claude Gerard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
