Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon springa öfver skogen bort till Tjellhagen till mig,
ty gumman som jag var hos hade låtit helsa till henne,
att jag "råkat ut för något i vädret", så att hon trodde
jag skulle dö.
"När mor nu kom fram till Lisa – för hon hette
Lisa den der menniskan – så var det just inte så
farligt med mig, men att jag varit ute för troll och
sattyg, det kunde synas, ty jag hade en stor blå fläck i
pannan, der skottet gått in, och munnen var lite vriden
på sned, som han är ännu i dag.
"Lisa berättade då, att hennes ko blifvit sjuk
dagen förut och att hon ämnat gå till den der tatterskan,
Skräll-Maja, som då nyss kommit hit i socken
och gick, liksom nu, omkring och satte hop sönderslaget
porslin, "läste bort" värk och botade kreatur. Hon
bodde då, som nu, på Moen i jordkulan, men som en
bara behöfver tänka på den der käringen för att hon
ska stå lifslefvande framför en straxt, så behöfde icke
Lisa gå utom stugdörren. Om en gris blir sjuk eller
benet kommer ur led på en häst eller oxe, så är det
som hin håle talte om det för Skräll-Maja; man
behöfver aldrig skicka bud, hon kommer ändå på fläcken,
och så gick det nu med. Lisa hann knappt tänka
det der innan Maja kom in, och då hon bad henne
gå ut i ladugården och se på kon, så aktade Lisa sig
väl att se efter henne, ty det är fasligt farligt att se
på när hon läser bort något ondt; men inte kom hon
att tänka på mig som låg derute och lekte i gräset.
"När hon nu kom ut en god timme derefter, så
stod kon och åt och var spik frisk, men jag deremot
låg ett stycke ifrån fähuset, hoprullad som ett nystan
och alldeles svartblå.
"Den förb. Skräll-Maja, jag kan då icke låta bli
att hata henne så länge jag lefver, det säger jag för
sanning," fortfor Olle i parentes, men såg sig med
detsamma rädd omkring.
"Hvad du skräflar i onödan. Hvad angår allt det
der Gunild?" afbröt Janne otåligt och sträckte ut sig
i gräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
