Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Guds fred hos er." Helsade gumman med torr och
ihålig röst, i detsamma hon passerade förbi de båda
drängarne, som helt vördnadsfullt lyfte på hattarne
och sade sitt: "Gu sinne!" tillbaka.
"Jag vet icke hur vi kommit att tala så mycket
om troll och rå och sådant der hie, midt i natten och
midsommarnatten till," började Olle åter, sedan gumman
försvunnit åt byn till.
"Tyst, hör hur gamla Pelle gnider på fiolen, och
svarta Simon surrar på sin giga der uppe i byn, det
låter så sorgligt, tycker jag, fastän det är bara polskorna
de spela. Det är liksom det kom ifrån bergen der
uppe," sade Janne, "jag är så sorgsen i qväll, jag vet
inte hvad det är åt mig."
"Åh, det är bara för vi sitta här och prata så
mycket skräp; kom nu, så gå vi upp och ta oss en
sväng-om," sade Olle muntert och ryckte sin kamrat
i armen; men Janne hörde honom ej, han hade antagit
en lyssnande ställning; med halföppna läppar och
framsträckt hufvud stod han orörlig och stirrade uppåt
skogen, hvars höga granar stodo så mörka och
högtidliga på bergsluttningen.
Olle såg först helt förundrad på sin kamrat, följde
sedan riktningen af hans blickar, och upptäckte lätt i
den ljusa sommarnatten en smärt och luftig varelse,
som tycktes sväfva fram öfver den lilla steniga
gångstigen, som gick uppför klipporna, så lätta och hastiga
voro dess rörelser.
"Det är Gunild! Det är Gunild!" utropade Janne
med utsträckta armar.
"Jag tror, ta mej raggen, att du är kontant
förtrollad; du ser riktigt anskrämlig ut. Gud tröste mig
för en sådan otäcka, det är klart att hon rakt bedårat
pojken," sade Olle med bekymrad ton och ville draga
sin vän med sig.
"Hvad skall Gunild göra i skogen på sena natten?"
fortfor Janne för sig sjelf.
"Åh, det måtte en kunna begripa, om en har
något vett i skallen. Hon är för god att dansa med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
