Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom sin egen skugga i nattens dunkel, flög genom
hans hufvud; men nu stod han uppe på klippspetsen
och tänkte icke mera på annat än att upptäcka Gunild
och hennes älskare.
Det höga och lodräta klippblock, der han befann
sig, var genom en djup och smal remna skild ifrån
berget bakom, det tyckes hafva lossnat derifrån och
hängde hotande och dystert öfver vägen, som nedanför
vid dess fot var sprängd eller utfyld i sjön. En sekelgammal,
afbruten gran växte upp ur remnan och skymde
med sina mossiga slokande grenar Simons gestalt, der
han med återhållen andedrägt, för att möjligen höra
hvad som sades der nere rakt under honom, lyssnande
sträckte sig fram öfver klippkanten.
Qvällen var så tyst och stilla, icke ett ljud hördes,
men likväl nådde honom icke de ord som vexlades;
han såg Gunild sittande på hästen och Nils stående
bredvid henne; månen belyste klart och tydligt bådas
ansigten. Han tyckte sig förstå af deras rörelser och
de vexlande uttrycken hos båda, att Gunild talat häftigt,
varmt och bedjande, men att Nils lyssnade mera till
sin egen våldsamma känslas röst, än till orden från
hennes läppar.
Nu gjorde Gunild en rörelse för att rycka betslet,
som Nils höll, ur hans händer, hon gaf hästen ett
slag, den stegrade sig och i detsamma lindade Nils
sina armar omkring henne och drog henne ned i
sin famn.
Simon skakade i vanmäktig vrede sina knutna
händer uppöfver dem och i samma ögonblick vacklade
klippan under hans fötter, jorden skakades, den gamla
granen slets itu och vattnet i den lilla sjön sjöd upp i
en förfärlig hvirfvel, ty det lösa klippstycket hade
lossnat och störtat ned deri. Ett enda genomträngande
skrik hördes tillsammans med braket af det sjunkande
klippblocket och några minuter derefter var allt tyst
igen; men af den lilla vägen och klippan som så länge
hotande hängt deröfver, af häst och menniskor syntes
icke mera ett spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
