Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
SKYMNINGSPRAT.
"Jag ar icke mera galen, an att jag stannar der
jag ar och allt blir vid det gamla, eller också säger
du mig sanningen, som jag i alla fall nästan vet förut,"
återtog Lotta med trotsig och ilskefull röst.
"Stanna eller res, jag ar trött vid allt. Jag ar
trött vid lifvet, vid dina eviga hotelser och allra mest
vid mina egna qval, det måste bli ett slut, jag uthärdar
icke längre," sade Matts med förtviflan och tryckte
sina knutna händer emot den bleka pannan.
Lotta fixerade honom några minuter under tystnad.
"Matts!" utropade hon sedan plötsligt med en helt
förändrad röst. "Hor mig! Jag kan icke hjelpa, att
jag aldrig kan vända igen att älska dig. Jag tycker
jag hatar dig, jag ville pina och plåga dig och ändå
. .. ändå, om du ville säga ett vänligt ord åt mig, sa
skulle jag gå i döden för dig i denna stund." Lotta
utstötte dessa ord liksom mot sin vilja och med ’ett ut-
tryck af vild energi och passion, som likväl icke tycktes
göra något intryck på den, som var föremål derför.
"Du ar olycklig, kan aldrig mera här få någon ro eller
trygghet," fortfor hon lugnare och närmade sig Mätts,
som helt tyst låtit hufvudet sjunka ned i sina sam-
manknäppta händer. "Om du nu ville resa härifrån,
resa långt bort öfver det stora vida hafvet och taga
mig med dig, ingen kände oss der, du skulle glömma
allt, den mörka grufvan, hustru och barn allt, allt.
Jag skulle bli för dig hvad du ville, jag skulle tjena
och vårda dig, vaka öfver dig och älska dig in i döden."
Den nyss sa hotande, ilskefulla qvinnan var i
detta ögonblick nästan vacker och rörande i utbrottet
af sin kärlek och sina ödmjuka framtidsplaner; de
tycktes emellertid halka oförstådda förbi hennes åhörares
upprörda sinne.
"Du svarar icke, Matts; jag har pengar, jag har
sparat ihop allt hvad du tid efter annan gifvit mig
och allt hvad jag förtjenat sjelf sedan många ar. Jag
har gjort det endast för att kunna erbjuda dem åt dig
på detta sätt, Förstår du icke, att jag håller dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
