Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 SKYMNINGSPRAT.
förskjuter mig för en fantasi, en skugga utan verklig-
het. Ungdomen och lyckan tillhöra oss, låt oss icke
offra vart varma blod för dödens isande ofattliga fan-
tom, blif min hustru, Eegina, och lat min kärlek gifva
dig den sällhet du nu fåfängt begråter!"
Ferdinand kunde hafva talat huru länge som helst,
han skulle icke hafva blifvit afbruten, ty Eegina hörde
honom icke, hon s^tt bedöfvad och förkrossad af grym-
heten i denna mystifikation, hvartill hennes egen inbill-
ning ensam var skulden, och om hvars bitterhet Fer-
dinand icke hade någon aning.
Först då han fattade hennes kalla, sammanknäppta
händer och betäckte dem med kyssar, sköt Regina
honom häftigt ifrån sig och sade med en röst, hvars
sorgsna och iskalla lugn för Ferdinand var mera öfver-
tygande an orden:
"Om du verkligen älskade mig, sa skulle du för
länge sedan hafva förstått att kärleken ar oberoende
af tiden, att man icke kan byta om föremål derför som
man byter om en klädning, och att jag icke älskar
Hugo mindre, derför att han möjligen ar död, jag älskar
derför att jag sjelf lefver, och slutligen, på det att du
må förstå allt, sa vill jag upptäcka för dig den barns-
liga och grymma villfarelse som fört mig hit: jag -.
jag hoppades att i min okände älskare finna min man."
Eegina framhviskade de sista orden nästan ljud-
löst, hon hade sjelf icke vetat till hvilken grad denna
villa beherrskat henne; nu först då den var skingrad,
fann hon hur djupt den trängt ned i hennes hjerta.
"Det var således alltid samma idé som lefde inom
dig?" sade Ferdinand med en blandning af harm och
förvåning.
"Alltid, alltid densamma; jag skall återse den enda
jag älskar, här eller der."
Eegina blickade upp emot den mörka himlen, och
Ferdinand utstötte en suck af smärta och bitter ned-
slagenhet.
"Och detta ar ditt sista ord, Eegina! Betänk hvad
du gör, du ar ännu ung, och lifvet ar långt och ttÉgt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
