Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och brådmogenhet i hennes sätt och uttryck, som i
sanning icke kläda ett tretton års barn."
"Julia har växt mycket detta år och hennes
magerhet och blekhet äro väl en följd deraf."
"Till någon del, ja, men hennes drömmerier, hennes
långa ensamma promenader, hvarom Mina berättat
mig, betyda att hon leds; och hvad tror du hon gör
hela tiden, när lektionerne äro slutade och hon sitter
ensam på sin kammare eller här nere i parken? ...
jo, min vän, hon läser ... ett tretton års barn läsa!"
"Men, min nådiga svärmor, det är ju intet ondt deri."
"Intet ondt deri, vet du hvad hon läser?"
"Sina lexor naturligtvis."
"Jo, vackra lexor minsann, romaner, romaner,
min vän," sade min mormor med ett så ytterligt förakt,
att min far helt förbluffad stammade:
"Romaner! hm! Det var verkligen oväntadt."
"Jag hade sjelf varit gift i flera år; jag var nära
tretio år, innan jag ännu sett en roman," fortfor den
förtretade gamla frun, "och jag har aldrig kunnat
begripa eller tro, att dessa enfaldiga foster af några
narrars sysslolöshet kunnat hvarken roa eller skada
någon, tills olyckligtvis denna min öfvertygelse allt för
sent genom min egen dotter rubbades. Hennes giftermål
mot min vilja med en fattig adelsman utan anseende,
var frukten af de idéer hon hemtat från dessa
osaliga böcker; detta giftermål..."
"Min svärmor, min nådiga svärmor, låt de döda
hvila i ro åtminstone," sade min far med en svag
rodnad af harm och en oväntad fasthet i tonen.
"Nåväl, min måg, jag har orätt att tala om det
förflutna, men jag vill icke att Julia gör mig samma
sorg som hennes mor; hon måste ha en lekkamrat,
med hvilken hon kan roa sig enligt sin ålder, ty intet
annat än brist på all annan förströelse har kunnat
sätta i hennes händer dessa gemena luntor, som jag
redan i dag vill bränna upp. Hvilket oförlåtligt slarf
af Herminie; det var en Guds lycka att jag reste hit,
innan jag for till badet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
