- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
461

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ingenting ger i mitt tycke fantasien friare spelrum
än en resa i vagn. Kroppens hvila och stillhet,
dess sysslolöshet och den behagliga känslan af
friska luften och vagnens rörelser, allt bidrar att
höja själens och tankens verksamhet, och min inbillning
hade också fört mig framåt och målat tjusande
bilder för min syn; hänförd deraf trodde jag att
Henrik kanske förvarat minnet af mig heligt och kärt,
och nu lifvades af samma önskningar, samma förhoppningar
som jag.

En djup och häftig kärlek borde i min tanke
ega förmåga, att ovilkorligen förnimmas och inverka
på föremålet derför; den borde skapa ett föreningsband
emellan dessa själar, magnetiskt och ojäfaktigt,
fastän osynligt. Jag inbillade mig att Henrik borde
höra mitt hjertas slag och känna mina tankar
kringsväfva sig.

Ack! med hvilken styrka, hvilken passion jag
älskade honom; han egde för mig på en gång nyhetens
tjusande behag och behaget af minnets berusning.
Och nu, med hvarje hjulens rullning kom jag honom
närmare; ingenting skulle mera skilja oss; jag njöt i
inbillningen sällheten af vårt återseende, och anordnade
med den mest minutiösa omsorg vårt första möte
och sjönk slutligen bedöfvad af mina egna tankar
ned emot kuddarne i vagnen.

Det var redan mörkt, när vagnen stannade vid
porten till det hus, der jag qvarlemnat dig och min
gamla trogna Mina. Du väntade mig icke så snart
och jag gladde mig åt den öfverraskning jag skulle
bereda dig.

Jag såg ljus lysa i våra fönster, och ifrig att
sluta dig i mina armar nästan sprang jag upp
för trappan; dörren var oläst; jag gick in genom
tamburen i matsalen och inkom i min sängkammare
utan att träffa någon. Först då jag redan aflagt hatt
och kappa, inkom Mina.

Jag tystade hennes utrop af förvåning och frågade
efter dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free