Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OBKTJTNA BREFVET.
37
skeplig som en muschik, men mycket gudfruktig och from, det skulle derför vara sällsamt, om Alitza ..."
"Min kära Myrvin, säg icke mera, mina tankar i detta fall voro af den der sorten, hvilka liksom lösdrifvare svärma omkring utan laga försvar, och som man hvarken kan erkänna eller undvika. Jag ar i sjelfva verket fullt öfvertygad om orimligheten af min föreställning."
"Men jag deremot ar det alls inte, ty ser ni, hvad qvinnor angår, sa ar det nästan omöjligt att hafva någon bestämd öfvertygelse; hela deras själ liknar i mitt tycke ett brokigt lapptäcke, der ingen enda klut ar fullt lik en annan; man hinner icke under hela sitt lif genomgå dem alla, ty man finner ständigt en ny och ar alltid utsatt för öfverraskningar. Och skulle nu kärleken vara med i spelet, sa kan man förmoda allt."
Jag kunde icke afhålla mig ifrån att småle åt polismannens besynnerliga och föga smickrande föreställning om qvinnosjälen, och han fortfor emellertid:
"Skulle ni vilja visa mig rummens belägenhet och stället, der pengarne förvarades?"
"Det ar just min önskan. Tar god och följ mig, herr Myrvin. Som ni ser, kan man icke gerna tänka sig, att någon främmande kunnat komma in hit utan husfolkets tillhjelp," tillade jag då vi inkommit i kabinettet.
Myrvin stannade midt på golfvet och såg sig långsamt omkring, utdrog bordslådan och tittade bakom den stora porslinskrukan, som stod under bordet.
Just i detsamma inkom fru Jenner. Jag presenterade den främmande för henne och sade några ord om hans skarpsinnighet och sällsamma väderkorn i dylika saker, då dörren ifrån korridoren öppnades och lilla Eva, fru Jenners femåriga dotter, inträdde.
Barnet stannade blyg vid den främmandes åsyn ett ögonblick, tryckte derefter sin stora docka, som hon bar på armen, intill sig och sprang att kasta sig i sin mors armar.
Claude Gerard. III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
