Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfylla, så mycket mer som den enda möjliga och slutliga upplösningen och förklaringen på denna sak tycktes bero af den spridda kännedomen derom.
Ett par månader förgingo, och ändtligen var Balduin tillfrisknad och skulle ifrån sjukhuset återföras i häktet för att, som det heter, "sitta på bekännelse", då jag en dag öfverraskades af min betjent med ett visitkort och begäran ifrån en resande, som väntade derute, om ett enskildt samtal med mig.
Jag kastade ögonen på kortet och spratt till af förvåning och tillfredsställelse, då jag såg det med blyerts skrifna namnet Heinrich Grübe.
En minut derefter inträdde en lång, mycket mager och blek karl, hvars hår var alldeles grått, oaktadt han ännu knappt tycktes vara öfver femtio år, att döma af dragens renhet och ögats eld.
Han bugade sig och sade på något bruten svenska:
"Jag har först helt nyligen genom tidningarna fått underrättelse om ett brottmål, hvari ni, herr lagman, är domare, och så fort det var mig möjligt, har jag skyndat hit för att rätta ett grymt misstag, som blifvit begånget, i det man på helt och hållet orättvisa misstankar häktat en fullkomligt oskyldig person."
"Det gläder mig, min herre, om så är, och det skulle för mig vara en stor tillfredsställelse, om ni kunde i denna högst mörka och intrasslade sak lemna några upplysningar," sade jag, darrande af otålighet och glädje på Hugos och Balduins vägnar.
"Det kan jag med så mycket större säkerhet, som det är jag sjelf, hvilken begått detta brott."
"Hvad säger ni? Ni sjelf skulle vara baron Hastfords mördare?" utropade jag och tog ovilkorligt ett steg baklänges af öfverraskning, ty aldrig har väl en mördare och rånare presenterat sig på ett mera otroligt sätt.
Han bugade sig emellertid jakande, som om frågan varit om erkännandet af en mankerad bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
