- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
301

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 3
o
"Ah gudinna, akta er, ni vet väl, att Jupiter sjelf hade sina jordiska nöjen ... det der ar ett bevis derpå... af nåd lemna mig det anförtrodda godset åter," sade Eikenberg hastigt och allvarsamt och böjde ett knä for den svartsjuka sköna, som, öfvertygad af hans förskräckta utseende, hejdade sig och lutad öfver honom med ett nog jordiskt koketteri lyfte på sidenmasken och lat sina läppar ett ögonblick vidröra hans kind.
Ingenting af denna lilla scen, som knappt upptagit några minuter, hade undgått luring, och han hade äfven sett förhänget varsamt lyftas till dörren midt emot och dold der bakom en annan mask, som med lika mycken uppmärksamhet som han sjelf betraktade allt.
Det var Coranda. Juring igenkände hennes växt och kostym, och han kände en obehaglig känsla vid den blick af vrede och svartsjuka, som genom masken gnistrade ur den unga flickans svarta ögon.
I samma ögonblick sväfvade den strålande Diana förbi honom, utan att märka eller ana någon af de båda åskådare hon haft.
Eikenberg inlade omsorgsfullt den sönderslitna spetsen i sin plånbok och aflägsnade sig hastigt åt andra sidan, innan Juring hunnit hejda honom eller gifva sig tillkänna.
Vägen var nu emellertid fri, ingen menniska syntes till i dessa rum, dit musiken och sorlet af dansen endast matt inträngde, och magistern skyndade efter sin van i hopp att snart upphinna honom, men Eikenberg syntes icke till, och Juring, omgifven af dörrar på alla sidor, visste icke, åt hvad håll han borde gå.
Han hade passerat flere tomma rum, endast till hälften upplysta, och var nu ifrån kungens våning utkommen i den nedra lilla vakts alen, der likväl, utom ett par sömniga stånddrabanter vid nedra dörren, endast en enda person i detsamma syntes kommande ifrån andra sidan.
Claude Gerard. III. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free