Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lady Sara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
JERNRINGEN.
visning, innan hon kunde förmås att i stillhet åter
intaga sin säng på väggen.
Då allt var tyst, öppnades dörren igen, och det
sällsamma tåget syntes ånyo, denna gång långsamt
och varligt passerande rummet, under det att en liten
knotig och gulhvit hand sträcktes upp of ver filtarna
och vinkade betydelsefullt, såsom ett tecken åt Juanna
att medfölja in i sängkammaren på andra sidan.
Här nedsatte de båda kammartjenarne båren på
golfvet, fattade varsamt uti den ljusröda filt, som var
bredd öfver densamma, och på hvilken deras herre
hvilade, insvept som ett lindebarn, och lyfte honom
sakta upp på hans säug.
"Huru befinner ni er i dag?" sade Juanna i
temligen vårdslös ton, under det hon satte sig bredvid
sängen, der den mumielika figuren låg.
Intet svar följde, och endast en hand, hållande
^ett litet guldur, syntes öfver massan af filtar.
Juanna ryckte på axlarna med otålig och missnöjd
min och fortfor efter några minuters tystnad:
"Nå, om ni icke kan tala, så kan ni åtminstone
höra. Lord "Walter, jag behöfver pengar ... nu i
afton."
Samma tystnad; den andra lilla magra knotiga
handen framstack endast och pekade med ett krokigt
finger, på urets minutvisare med en mystisk högtidlighet.
Juanna gäspade nästan hörbart, satte sig mera
beqvamt i stolen och syntes med en min af resignation
bereda sig att vänta på svar.
En qvarts timme förgick, och den unga qvinnan
hade under dödstystnaden i rummet försjunkit så
djupt i sina egna tankar, att hon häftigt spratt till,
då lord Walter ändtligen reste upp hufvudet och skrek
till med en gäll och arg röst:
"Ni vill då mörda mig, Stella?"
"Hvad säger ni?" sade Juanna, leende åt sin
egen förskräckelse och åt den sällsamma lilla torra,
skrynkliga och gula fysionomi, som kringlindad med
en stor hvit duk, höjdes ur bädden framför henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
