- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
537

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 537
jag icke hade samma rätt till dig som din egen hror,
Bernhard; vi lekte som barn tillsammans, vi älskade
hvarandra efter hans död ännu mera, då vi icke egde
någon, med hvilken vi kunde dela vår ömhet.
"Då jag för tio år sedan skildes ifrån dig, var du
ännu ett barn, och då jag nu återser dig...
"Är jag ännu alltid din syster," inföll Ingrid lifligt.
"Nej, Ingrid, du är det icke mera, jag känner
det..."
Ingrid gjorde en rörelse af otålighet och Adrian
fortfor, läggande sin hand på hennes:
"Afbryt mig icke. Du vet kanske icke, att din
far innerligt önskar en närmare förening mellan oss.
Mitt namn och mitt hjérta uppväga i hans ögon
rikedom och en mera lysande börd och samhälls-
ställning, som han hade rätt att fordra af sin mag.
Jag ser likväl, att jag för dig, Ingrid, icke är något
mera än en bror, men ..."
"Adrian, sök icke att låtsa en känsla, som jag
icke är mera skild ifrån, än du sjelf!"
"Hör mig, Ingrid! Om jag trodde, att du älskade
mig eller att du ens någonsin skulle komma att älska
mig, så hade jag icke begärt detta samtal."
"Ah, du inser då, att jag aldrig kan bli din
hustru!"
"Tvärtom, jag hoppas, att du skall blifva det."
"Jag förstår dig icke."
"Ingrid, du har blifvit mycket vacker; du är en
stolt och ädel qvinna, värd att bära vårt gamla
namn, och du..."
Ett halfqväfdt rop, som undslapp den unga
flickans läppar, afbröt honom i detsamma; han såg
dödens askfärg i ett ögonblick betäcka hennes kinder
och såg henne i outsäglig ångest luta sig tillbaka
mot soffan.
Förskräckt utropade Adrian: "Hvad är det,
Ingrid ? ... Du är sjuk, du är allt för trott i qväll...
och jag, som plågar dig ..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free