Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
JERNRINGEN.
"Hon är borta!" utropade jag häpen. "Har hon
icke tagit slöjan här i klostret?"
"Nöj, min bror, Sara är icke nunna, det är icke
ett sådant löfte hon aflagt."
"Hvad? Är hon ännu fri?"
"Hon är fri från sin egen syndiga viljas herra-
välde, och för alltid bunden vid de pligter hon besvurit."
’^tlvad menar ni? Hvart har man då fört henne?"
"Jag vet icke hvart. Hon har rest med sin man."
"Eest med sin man! O, Ingrid, huru skall jag
kunna för dig förklara verkan af den gamla nunnans
ord! Min bestörtning liknade en fullkomlig själsdom-
ning, hvarunder jag icke förmådde reda mina tankar.
"Jag var då på dubbelt sätt bedragen af den enda
qvinna, till h vars oskuld och kärlek jag satt en obe-
gränsad tillit och tro.
"Först dagen derpå kunde jag besluta mig att
Öppna det bref hon sändt mig och som Emerentia
alltjemt under min återkommande sjukdom förvarat.
Det innehöll blott dessa ord:
"Jag har haft mod att fly dig och att låta dig
misskänna mig; detta oraälÉga offer är min kärleks
hemlighet. Då jag en dag fordrar uppfyllandet af ditt
löfte, är det för att rättfärdiga den stackars Sara."
"Min roman är slut, Ingrid," sade Adrian med
förändrad röst. "Jag har nu bekant för dig min enda
verkliga kärlek. Jag kan icke mera älska på detta
sätt och jag vet icke ens, om en sådan kärlek ax
passande och lycklig för äktenskapet. Jag skulle icke
vilja mottaga h vad jag icke förmår återgälda, men den
innerliga ömhet, den aktning och tillgifvenhet jag
kunde gifva dig, är i min tanke nog för huslig sällhet;
Yi skulle kunna skapa vår egen lycka, på samma gång
vi uppfylde din fars önskan. Nu, då du känner mitt
förflutna lif, säg Ingrid, vill du icke blifva min hustru ?’t
Adrian tog hennes hand i sin och sökte att på
sin frågande blick läsa svaret i hennes ögon, mett
dessa ögon voro nedslagna och den ena tåren efteri
den andra smög sig utför hennes kind, hvars färg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
