Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förseglade asken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSEGLADE ASKEN. 549
6
lika hvit och genomskinlig som opalerna kring hennes
hals och armar.
Slutligen hviskade hon sakta och liksom hon icke
gifvit akt på Adrians sista ord:
"Huru lycklig var icke denna Sara!"
"Lycklig! Hvad?" sade Adrian förvånad.
"Hon var älskad ,..."
"Ah, hvad menar du?"
Adrian släppte förvirrad hennes hand. Skulle
han hafva misstagit sig om sin kusins känslor ? Älskade
hon honom kanhända, utan att han hade någon aning
derom? Den djoipa sorg hennes ansigte uttryckte, lät
honom ett ögonblick falla på denna tanke.
"Har du aldrig sedan återsett Sara?" fortfor hon
tankfullt.
"Nej, aldrig."
"Vet du icke hennes mans namn, eller hvart hon
tog vägen?"
"Nej, Jag ville icke forska derefter. Hon fanns
icke mera till för mig."
Ingrid stödde hufvudet i handen och teg.
"Du svarade icke på min fråga, Ingrid. Har jag
sårat dig med min uppriktighet ? Har du intöt vänligt
ord, intet hopp att gifva mig om en framtid af frid
och stilla lycka?"
"Du skall bli lycklig, Adrian, min ädle, älskade
bror, du skall utan tvifvel finna den sällhet du söker,
men icke hos mig," sade Ingrid med vek och sorgsen
röst, i det hon* reste sig upp.
"Men, Ingrid, besinna dig! Är ditt hjerta icke
fritt? Har du redan gjort ditt val?"
"Ja, jag har gjort detta val... ett förfärligt val,"
återtog hon rysande och med halfqväfd stämma.
"Jag förstår dig icke. Gif mig ett skal för din
vägran! Du älskar då en annan?"
"Tyst, tala icke mer derom!.. . Det är omöjligt."
"Är detta då ditt sista ord, det beslut, som afgör
bådas vår framtid?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
