Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmen om försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DBÖMMEN OM FÖRSONING. 679
Hennes första häpnad efterträddes af en ovilkorlig
tjusning, en bedöfning och rörelse, som lät henne
glömma allt för sällheten att återse honom, hvars åsyn
hon flytt och som hon trott sig förakta.
Tårarna rullade långsamt och utan att hon visste
derom utför hennes kinder, då hon såg den dystra
eld, som brann i Ellis’ ögon, såg blekheten på hans
panna och de snöhvita hårstrån, som vid tinningarna
lyste likt silfvertrådar bland hans svarta, fordom så
rika, nu kortklippta hår.
Dessa sex långa månader hade då kanske äfven
för honom varit bittra och för första gången flög en
föreställning genom Mathildas kyska och rena sinne
om möjligheten, att skilja mellan sinligheten och kärleken,
ty om Ellis äfven varit henne otrogen tycktes han
likväl hafva lidit och saknat henne.
De första ord, som hennes mån, med högljudd
och häftig rost, yttrat vid sitt inträde hade Mathilda
icke uppfattat; ljudet af denna älskade stämma hade i
hennes hjerta vibreradt allt för starkt, för att bety-
delsen deraf skulle kunna blifva tydlig, och det var
först då han gått fram några steg på golfvet, som hon
varseblef, att han icke var ensam, såg med förvåning,
att det var baron Emmerik, som åtföljt honom och
hörde honom säga med tydlig, med undertryckt vrede:
"Jag har sökt dig flera gånger förgäfves; j äg råkar
dig nu lyckligtvis på gatan och du får ursäkta, om jag
kanhända något brutalt nödgat dig att följa mig."
"Ungefar på samma sätt som en poliskonstapel;
ja i sanning, om jag icke fruktat skandal, hade jag
besvarat din ohöflighet på annat sätt," svarade baronen,
som tydligen var i en generad ställning och fåfängt
sökte återvinna sin vanliga takt och säkerhet.
"Och jag räknar på, att samma fruktan nu skall
tvinga dig att svara mig så, som en hederlig karl
svarar en annan ..."
"Por fan, det beror af frågan. Jag förmodar, att
du icke har någon rättighet att för mig spela rolen
af biktfar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
