Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina papper, hvaraf prosten ytterligare inhemtade, att
hon hette Cameron, var endast tjugoåtta år, enka och
hade en son, Astley Cameron, född den 10 februari
1786, således fyra år gammal.
Allt detta var fullkomligt i sin ordning. Den artiga
mamsell Petronella, som äfven kommit in, bjöd på té
med förträffliga gorån och ett bärvin, som hon sjelf
bryggt, och gjorde allt för att visa den främmande
sin välvilja och vänskap; men stelheten i mrs Camerons
sätt vek icke ett ögonblick, och icke ens skymten af
ett leende mildrade för en sekund orörligheten i hennes
knotiga ansigte. Man skulle trott sig se en vaxfigur
och förundrade sig nästan att höra henne tala. Både
prosten och hans syster kände sig ruskiga och besvärade
bredvid denna spöklika varelse, som sorg eller
sjukdom tycktes hafva beröfvat all lifsvärme och alla
menskliga egenskaper, för att förvandla henne till en
fullkomlig avtomat.
Ehuru hon stannade qvar i Sverige alltjemt och
ett par gånger hvarje år kom på besök i prestgården,
så blef man aldrig mera förtrolig och bekant med den
ledsamma engelskan, och allt hvad man någonsin fick
veta om hennes fordna lif och öden inskränkte sig till
hvad hennes prestbevis meddelade.
Emellertid anmärkte både prosten och hans syster,
att ett besynnerligt förhållande tycktes råda mellan
henne och hennes son, ty den lille gossen visade en
tydlig köld och motvilja för modern, och hon å sin
sida röjde icke i sitt sätt emot barnet mera ömhet
eller deltagande, än hon hade för alla andra.
Det var derför, som prosten ett par år derefter,
delande sin systers tycke och intresse för den stackars
ensamma gossen, föreslag fru Cameron, att för en måttlig
betalning mottaga hennes son i prestgården, der
han kunde få lära något och lämpligare uppfostras, än
i moderns tysta och kärlekslösa hem.
Den likgiltiga och halfsofvande modern, som troligen
aldrig sjelf skulle fallit på denna tanke, tycktes
nu likväl omfatta den med oväntad belåtenhet, nöjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
