- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
39

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grindstugan låg alldeles skyld af jasminer och syrener inom
parkens inhägnad.

"Jag satte mig ned på en af de huggna stenarne
vid grinden och framtog ett bref, som jag mycket
långsamt genomläste, innan jag kunde besluta mig att
röra vid klocksträngen bredvid mig.

"Detta bref var mycket kort, och ehuru jag många
gånger förut fåfängt sökt, att under de kärfva kalla
orden deri kunna upptäcka en skymt af vänlighet eller
slägtkärlek, så ville jag göra ännu ett bemödande, men
lyckades nu lika litet som förut.

"Det var likväl skrifvet af min mormor, den
högförnäma lady Emmelina Hawerfield, som, efter erhållen
kännedom om min öfvergifna och torftiga belägenhet,
erbjöd mig ett hem i sitt, eller rättare sin sonsons,
den unge lord Percy Hawerfields, hus.

"Det var denna ståtliga gamla byggnad, jag nu
såg framför mig, och mitt hjerta klappade af ängslan
och oro, af denna paniska skräck, som det blyga ocn
stolta sinnet ofta erfar vid den väntade beröringen
med alldeles främmande personer.

"Mim mor, som gift sig emot sin familjs vilja, hade
aldrig fullkomligt blifvit försonad med min högmodiga
och stränga mormor, och den kalla tonen i det bref,
jag höll framför mig, tycktes antyda, att missnöjet och
oviljan emot den olydiga dottern äfven öfverflyttats
på hennes barn.

"Jag hoplade brefvet suckande och såg mig omkring
med denna pinsamma villrådighet och bäfvan, som
stundom låter oss välja den säkra olyckan, för att
undkomma den förmodade; och så stark var min
motvilja i detta ögonblick för det ståtliga hem, man erbjöd
mig, att jag ämnade upptaga min kappsäck och vandra
vidare utan mål eller redig besinning, då i detsamma
bullret af en galopperande häst nådde mina öron, och
nästan i detsamma stannade en ryttare bredvid mig
utanför parkens jerngrindar.

En stor raggig hund, med hängande tunga, våt
och smutsig, kastade sig flämtande ned vid hästens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free