Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Mamsell Petronella trippade så tyst, som hennes
högklackade tofflor tilläto, öfver salsgolfvet på
söndagsmorgonen för att icke väcka sin bror. Han sof
förmodligen ännu, efter man icke hörde något buller i
hans sängkammare, och hon visste att han suttit länge
uppe qvällen förut.
I detsamma inkom den lunsiga huspigan helt
bullersamt genom dörren.
"Tyst, du väcker prosten," sade Petronella
förebrående.
"Ih, var det ligt det!" utropade flickan helt högt
på sin breda skånska dialekt, och berättade sedan, att
prosten ännu var qvar i sin studerkammare och
troligen blifvit sjuk, ty han låg orörlig på golfvet.
Den förskräckta mamsell Petronella skyndade ned
i flygelbyggnaden och fann sin bror sanslös liggande
framför spiseln.
Dörren hade varit öppen, rummet var iskallt,
ljuset nedbrunnet och elden ovårdad och släckt.
Då prosten återkom till sans och hans minne af
nattens tilldragelser vaknade, ansåg han sig i början
endast hafva haft en liflig dröm, men den första blicken
på hans skrifbord visade honom de hopade
pappersbladen, fullskrifna med hans egen stil, och derunder
dessa ord af en annan hand:
"Natten till den 8 december 1810.
Agnes Leihtinton."
Och slutligen nederst på den sista sidan:
"Att denna bekännelse verkligen blifvit inför
mig uttalad, intygar jag, så sannt mig Gud hjelpe till
lif och själ.
Jöns Grip"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0134.html
