Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på svenska, just då hon gick förbi, icke för att besvara
fransmannens fråga, utan helt ofrivilligt gifvande ord
åt sina egna tankar, fullt öfvertygad att ingen förstod
honom.
Både den unga flickan och hennes ledsagare vände
sig emellertid hastigt om vid ljudet af hans röst, och
den starka rodnad, som färgade hennes kinder, tycktes
bevisa, att hon förstått hans ord; hon kunde likväl
icke urskilja hvem som talat, ty Alf och hans kamrat
sutto i det djupa mörkret under träden, och sedan hon
helt tyst besvarat någon anmärkning af onkeln,
passerade de förbi, och Alf såg dem uppstiga för trappan
till danssalongen.
Ljusen skimrade derifrån, musikens toner hördes
ut till dem, och de dansande flögo förbi derinne. Alfs
blickar hängde fast vid dörren, der hon försvunnit, och
en begäran till den franska kaptenen, som kände henne,
att följa honom in och presentera honom för den unga
flickan, sväfvade på hans läppar, men en besynnerlig
nedslagenhet, ett slags aning hindrade honom att uttala
den. Det föreföll honom, som om hans ögon fyldes af
tårar, som om han känt en onämnbar smärta, en beslöjad
sorg vidröra sig, som om han i sitt innersta hört en
varnande röst och sett en formlös ogenomtränglig dimma
resa sig omkring den vackra qvinnan, som nyss
försvann. Var det väl det moln, som låg på hennes panna,
det drag af lidande, som syntes i hennes unga ansigte,
hvilket Alf instinktlikt kände stå som ett järngaller
mellan henne och honom? Det föreföll honom, som han
väl kunde beundra och älska henne, men aldrig vinna,
henne, aldrig genomtränga detta osynliga galler, som
gaf henne utseende af en nunna der innanför.
Denna ögonblickliga tvekan, detta missmod räckte
emellertid icke länge, den var helt och hållet
främmande för Alfs sinne, den var kommen liksom ur
luften och blåste bort efter en minut.
"Min bästa kapten Garonnier, ni känner ju den
der majoren? Vet ni icke med säkerhet, hvad
landsman han verkligen är? Det tycktes mig, som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
