Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att grubbla öfver det sällsamma och gåtfulla i
mörderskans själ.
"Lättheten att sätta sig in i andras förhållanden,
att lida af andras sorger och pinas af andras plågor
är en fördömdt obehaglig egenskap. Om en stackars
hund på gatan får en spark, eller jag går förbi en
åkarhäst, som får en pisksläng, så är det alldeles, som
om jag fått dem sjelf: harmen och smärtan brusar
inom mig. Om en barnunge gråter eller en försupen
trasvarg raglar framför mig, så genomgår jag i
inbillningen en serie af lidanden och smärtsamma detaljer
för deras räkning, hvarom de sjelfva kanhända äro
alldeles okunniga; med ett ord, alla verldens
ledsamheter eller obehag, som träffa mina blickar eller komma
till min kunskap, träffa äfven mitt hjerta. Det är en
otur, en olycka, som nästan skulle vara löjlig, i fall
den icke vore så plågsam.
"Nu pinade jag mig först med att genomgå den
stackars mördade mannens alla vexlande känslor, ifrån
den bestörtning han först måtte hafva känt, då han
helt plötsligt fann sig vara instängd, till hans
vanmäktiga harm, raseri, förtviflan, afmattning och
qvalfulla dödskamp, och derefter sökte jag föreställa mig
hans hustrus besynnerliga själstillstånd, hennes lidande,
dubbelt bittra genom gagnlösheten af hennes brott.
Jag ändrade och förbättrade i tankarne hennes
handlingar och händelsernas gång, med en ansträngning
och ett hufvudbry, som var rent af odrägligt, och jag
suckade så tungt derunder och pinades så gement,
der jag nu satt i den gamla vagnen under den flaxande
suffletten, hvars oupphörliga stötar emot min hattkulle
icke förmådde distrahera mina tankar eller ruska bort
den mara, som en liflig och osalig fantasi lagt på mitt
bröst, att Wehler gång efter annan helt deltagande
frågade, huru jag mådde.
"Ändtligen voro vi tillbaka i den lilla byn, der
jag redan börjat göra mig hemmastad, redan fått en
vän i hvarenda hund och hvarenda barnunge, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
