Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudet ned i vattnet, intvålande sitt svarta ansigte,
armar och händer med en beundransvärd noggrannhet,
och uppstod ett par minuter derefter helt förvandlad,
sedan han utbytt de sotiga trätofflorna emot stöflarne,
som hans hustru framsatt.
Så snart hans toilett var slutad, upprepade hans
följeslagare, den skefbente pojken, samma manöver med
samma noggrannhet, och man var nästan färdig att
tro, det hundens tur äfven skulle komma, men denne,
som mycket uppmärksamt öfvervakat förrättningen,
lade sig nu helt stilla nedanför trappan, under det att
hans båda husbönder gingo in och togo plats vid det
dukade bordet, der fru Barbara med en mycket
fryntlig och välvillig min redan höll på att servera deras
tallrikar bräddfulla med en mustig och flåttig kolsoppa.
"Bill, min gosse, skall du inte hafva litet mera
fläsk i din tallrik. Se der! En gosse, som växer,
behöfver äta bra, för att få krafter att arbeta som en
karl en gång," sade hon vänligt, betraktande med
kritiska och moderliga blickar den långa pojkens kinkiga
uppgift att, stående vid hordet, utan olyckshändelser
föra maten den långa vägen upp till munnen.
Fru Barbara kunde naturligtvis icke tillåta honom
att bryta emot tidens etikett, genom att sitta vid
bordet bredvid sin husbonde och matmor.
"Men hvad är detta? Skall du lemna brödkanten
derför, att den är en smula bränd?" tillade hon, med
en min och en ton hastigt öfvergående ifrån den
moderliga till en barskhet, som kom den väl upptuktade
Bill, hvars våta hår redan stod till hälften i vädret
och nu reste sig rakt på ända, att kasta brödbiten
med en sådan fart i sin vidöppna mun, att den for
ned i halsen utan vidare ceremonier; och med tårade
ögon och halfqväfd röst, efter den våldsamma
sväljningen, försäkrade han, att han just gömt den brända
kanten som en läckerbit till sist.
"Minnes du, Jonas, hvad det var jag sade, när
ni hittade salig mr Harrys ben der nere i det gamla
jagthuset? Jag sade att det var något derunder. Ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
