- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
555

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Jag såg, att hon gick mycket fort, och det såg
ut, som om hon haft någonting att bära under kappan.
Hon såg sig ifrigt omkring, och hennes ögon lyste så
underligt i det bleka ansigtet, alldeles som på en katt,
hvilken nyss fångat en råtta. Hon trodde säkert, att
jag sof, ty jag satt alldeles orörlig, och jag kunde
tydligt märka, att hon helst skulle önskat, att så varit,
ty hon steg mycket varsamt och sakta upp i vagnen,
och först då hon satt sig i ordning, ropade hon åt mig.

"Jag blef tillsagd att köra mycket fort hem, och
det gjorde jag också, så att inom en timme voro vi
vid Merton-Hall.

"Mrs steg genast ur vagnen och skyndade in, och
äfven nu anmärkte jag, att hon höll något i famnen
under kappan, ty hon hade svårt att komma ned
genom vagnsdörren, som Ellen öppnade, ty John, betjenten,
var icke med.

"Jag hade ännu icke hunnit köra ifrån trappan,
och just som jag genom det upplysta fönstret i mrs
sängkammare såg, att hon och Ellen kommit ditin,
hörde jag ett gällt och häftigt barnskrik.

"Jag hade lyft piskan till en klatsch för att köra
ned på stallgården, men jag blef så förbluffad, att jag
lät hästarne stå qvar orörliga framför porten, under
det jag från den höga kuskbocken rätt väl kunde se
in i rummet, der jag såg mrs och Ellen stå vid
sängen inne i alkoven, båda två sysslande med något,
som jag icke kunde se, under det jag alltjemt hörde
ett barn skrika.

"Hvarken jag sjelf, som då var helt ung och nyss
gift, eller någon annan framme vid Herrgården hade
något spädt barn, och detta skrik visste jag alls icke
huru jag skulle förklara.

"Mrs hade ännu icke aftagit hvarken hatt eller
kappa, och af Ellens åtbörder tyckte jag mig se, att
hon var lika öfverraskad och förbryllad af det
sällsamma ljudet som jag. Både hon och hennes matmor
tycktes samtala mycket häftigt med hvarandra, och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free