Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom emellertid icke angenämare för mig, och jag
kände mig nästan hata den öfvermodige Job Zwian.
"I Rebeckas ögon tyckte, jag mig emellertid läsa
så klart som i en a-vista-vexel att hon besvarade den
kärlek, som upplågat inom mig, och förblindad af
hennes leenden och hennes förstulna ögonkast, tänkte jag
endast på lyckan i en tryckning af hennes mjuka hand,
eller en tillfällig beröring med hennes lilla fot, eller
hennes runda knä vid bordet under måltiderna.
"Jag var då ännu oerfaren och hade icke kommit
under fund med, att alla qvinnor äro listiga, elaka
och odygdiga som apor; jag dårades af hennes
skönhet och trodde på hennes ömhet och blef derför
alldeles tokig af fröjd, då hon en dag tryckte i min hand
en liten biljett, hvilken innehöll dessa ord:
"Genom mitt fönster i afton klockan tio." Hvar
finns väl den man af kött och blod, som får en dylik
vink och icke följer den? Jag fruktade endast att hela
min varelse skulle brinna upp af den eld dessa ord
tände inom mig, innan jag hann invänta den utsatta
tiden, så att blott en askhög skulle återstå att offra
för den lilla judinnans fötter.
"Ändtligen kom qvällen; man lade sig tidigt i
huset, och jag hade märkt att Rebecka hade borttagit
det galler, som skyddade fönstret, hvilket vette ut åt
en liten mörk bakgård. Jag hade skaffat mig en stege,
och darrande af kärlek och otålighet klättrade jag upp.
Fönstret var nätt och jemnt så stort, att jag kunde
krypa derigenom. Jag tittade in, det var mörkt och
tyst derinne; jag visste, att rummet var högt och att
öppningen satt ända upp vid taket, och hade derför
aftagit mina skor, för att utan buller kunna hoppa
ned. Jag lyssnade; jag ropade sakta Rebeckas namn.
Ack, hvad detta namn då tycktes mig välljudande, men
jag fick intet annat svar än en halfqväfd suck, och yr
af kärlek och längtan hoppade jag ned, för första
och enda gången i mitt lif glömmande min vanliga
försigtighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
