Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktorns ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
MODERNA TYPER.
Skjutshållen i Einiand äro mycket långa, men i
öde trakter, aflägsna ifrån den egentliga lands-
vägen, får man fördas en obegränsad både tid och väg,
mellan de påträffade byarne eller bondgårdarne; den
magra hästen, som sträfvade sig fram, fullkomligt ignore-
rande stenar och gropar, syntes upptröttad och skjuts-
karlen, som med dinglande ben åkte bakom sätet, steg
au af och tillsade den förmente mannen, i en rå och
ohöflig ton att också gå ur, för att spara hästen upp-
för backen.
Elisabeth, som icke förstod ett ord, satt emeller-
tid orörlig och Daria, hvilken såg hennes bleka och
Jidande utseende, svarade bonden, att hennes bror var
sjuk, men att hon skulle stiga ur i stället.
Karlens lömska utseende och råa sätt hade emel-
lertid genast skrämt den unga frun och hon höll Daria
med ängslan qvar bredvid sig, under det bonden med
"ett groft skämt biföll förslaget och gaf, då han märkte
den förmente broderns motstånd, denne ett slag öfver
axlarne med det tjocka skaftet af sin läderpiska.
Kanhända var smärtan af slaget inte så stor som
förskräckelsen, men Elisabeth uppgaf ett rop och var
nära att svimma.
Karlen, uppmuntrad af <jjpna sällsamma feghet
hos en man, stannade hästen och, svängande sin
piska framför de båda qvinnorna, sade han, ehuru
Dariäs ögon gnistrade af mod och vrede:
"Hå, ha, godt folk, efter som vi icke ha så bråttom,
så kunna vi talas vid ett par ord här i ensligheten.
Det anar mig just hvad slags folk I aren. Den der
piltens fina näfvar och stumma tunga säger mig ackurat,
att han har hvarken pass eller orlofssedel, eller något
sååant der, och säkert skulle bli välkommen hos läns-
mannen . . . Jag har sport, att en svensk rymmare är
ute på trakten, och det vore icke dumt att knipa*n."
Elisabeth, som T detta ögonblick var mera död än
lefvande, stirrade nästan medvetslöst på den grinande
karlen i sin stora lufva, h vars ord hon inte förstod,
men hvars breda mun, omgifven af ett skägg, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
