Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den gamla pulpeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA PULPETEN. 235
ansåg sig h af va slutat, föll rullgardinen skramlande
ned öfver hans hufvud, och för hvarje gång fick den
betänkliga remnor, som gjorde den allt mera olämplig
för sitt ändamål.
Då fru Trafvenfåle inträdde, klef mannen, som
icke var någon annan än herr Niklas Janzén, nedifrån
stegen och kom emot henne.
Han tycktes emellertid för tillfället stå under in-
flytandet af några reminiscenser ifrån sina andliga före-
drag, ty han tog ett steg fram på det våta, nyss sku-
rade golfvet, sträckte ut händerna på ett dramatiskt
sätt och sade med en dof och graflik röst, som påminde
om guvernörens vålnad i Don Juan:
"Hvarför har ni dröjt?"
"Jag har visst icke dröjt en minut längre, än jag
behöfde; jag har skyndat allt hvad jag kunnat, och sa-
kerna komma genast," svarade fru Trafvenfåle, andfådd
sättande sig ned på trappstegen, liksom arkens dufva, på
den enda möjliga h viloplats, som fanns i denna synda-
flod af tomhet och skurvatten, torkade sitt svettiga
ansigte och lade sitt knyte ifrån sig på golfvet.
"Klockan är sju!" återtog Janzén med samma
spökstämma, hållande sin silfverklocka framför den lilla
qvinnans röda ögon, med en så hemsk och förkros-
sande gest, som om han varit det symboliska ben-
ranglet med timglaset i handen.
"Det kan jag icke hjelpa . . . Det går icke så fort
att få ihop allt; ni kunde hafva gifvit mig pengar
förr, så att man haft litet tid på sig."
Janzén svarade ingenting, men han lade stegen
på axeln, högtidligt, som om den varit ett kors, och
bar den till andra sidan af rummet, der hela väggen
upptogs af ett stort hvitmåladt skåp, som han mycket
noga beskådade och med ännu ett par spikar stadigt
fäste vid golfvet.
"Men har ni väl betänkt allt detta, Janson? Jag
kan väl aldrig råka i ledsamheter för er skuld?" sade
den lilla qvinnan, betraktande honom med oroliga
blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
