- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
352

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utseende voro allt för egendomliga, för att han icke
skulle igenkännas, hvar han visade sig.

Äfven han tittade helt hastigt fram, men hade
likväl blifvit bemärkt af Bill Skeyler, som, allt sedan
de båda männen stannat, haft sina blickar fästade
på detta fönster.

Han hade vexlat en blick af igenkännande med
Hiram Thurn och gjort en omärklig hänvisande
rörelse åt sin kamrat, den bleke unge mannen,
hvilken, upptagen af intresse för slagsmålet framför dem,
icke gaf akt på någonting annat.

I detsamma hade den svarte matrosen blifvit
besegrad af den hvite; den röda ylleskjortan låg på
gatan, och de svarta konturerna af dess egares ulliga
hufvud förblandades, i den tilltagande skymningen,
med smutsen derunder; en och annan bullersam
filialträta uppkom bland åskådarne, som veko undan för
den slagnes kamrater, hvilka bortförde honom, och
hans blodiga motpart raglade fram åt motsatt håll
emot väggarne, understödd af sina anhängare, hvilka
skrålade en nervskakande sång, utan att hindras eller
oroas af någon polismyndighet, då Kehrwieder tycktes
anses såsom ett fullkomligt undantag ifrån den öfriga
staden eller ett sjelfständigt område.

Bill Skeyler hade emellertid fattat sin kamrat i
armen och lyckades nu tränga sig fram till en
portgång på andra sidan om boden, och i det han
fördjupade sig i dess mörker, sade han inbjudande:

"Stig på, stig på, Clark; vi komma strax ut på
en treflig gård ... Jag känner värden här och har
ett enskildt rum, dit vi skola gå."

Den ’trefliga’ gården visade sig också efter ett
par steg; den var egentligen lika mörk och smutsig
som portgången, men upplystes i detta ögonblick
något genom ljusskenet ifrån den öppnade dörren
till en balkong, som gick rundt omkring husets
insida, och hvars halfmurkna golf med lösa bräden och
bristfälliga barrier af klumpiga svarfvade stolpar,
hvilka ömsom lutade ut eller in och ömsom helt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free