Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Just hon ... Att börja med så sjöng hon endast
anständiga och vackra visor, som vår mor hade lärt
henne ... men sedan vi blefvo bekanta med Hiram ..."
"Och hur kom du i lag med honom?"
"Åh, det är länge sedan ... jag var icke mer än
tretton år och Mylitta var tolf; vår mor var död,
vi voro ensamma och stodo en dag i ett gathörn, der
Mylitta brukade sjunga ... Jag hade några små
ritningar — för det hade alltid roat mig att klottra
och rita och skrifva efter allt, hvad jag såg — dem
bjöd jag ut åt de förbigående, men ingen ville ha
dem; då kom Hiram Thurn, och det var första gången,
jag såg hans skefva ögon.
"Han var väl klädd och såg ut att vara något
slags tjensteman. Han såg på mina ritningar och
köpte flere af dem, och så såg han på Mylitta och
så på mig och tycktes besinna sig, men han sade
ingenting.
"Dagen derpå stodo vi åter på samma plats, och
då kom han fram till oss och frågade, hvar vi bodde
och om vi hade några föräldrar; och då han hörde
att vi voro alldeles ensamma, sade han: "Den der
lilla flickan skulle vara vacker, om hon vore bättre
klädd, och hennes röst kunde verkligen blifva något
lönande af, och hvad dig beträffar, min gosse, så
skulle du kunna lära dig att förtjena mycket pengar
med ditt ritstift ... kom hem till mig i qväll, så få
vi talas vid ..." och med detsamma gaf han mig en
smutsig papperslapp, som han tog ur sin plånbok och
på hvilken han skref sin adress.
"Jag tyckte, det der var mycket hyggligt taladt,
och Mylitta, som då var ett snällt och godt barn,
hon föll mig om halsen och kysste mig och grät och
sade att det var var mor i himlen, som fört den der
hederlige herrn till vår hjelp, efter som hon alltid,
medan hon lefvat, sagt, att hon skulle vaka öfver
oss ..."
"Ja, se qvinfolk ha ofta sådant der pjåsk för
sig," inföll Skeyler och drack ur sitt glas. "Om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
