Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Tyst! der kommer någon emot oss i allén,"
hviskade Skeyler, hastigt afbrytande, och drog sin kamrat
med sig åt sidan.
Båda två fortsatte emellertid sin väg, och mötte
ett par minuter derefter lord Hawerfield, hvilken,
strax efter sedan han gått förbi dem, vek af på en
korsgång, för att komma till södra delen af parken.
"Det var just han!" hviskade John. "Hvad
säger du, om vi skulle följa efter? Han har icke varit
hemma ännu och har pengarna på sig."
"Hvart ämnar han sig så här sent?" mumlade
Skeyler i sin ordning, utan att svara sin kamrat, i
det han stannade och såg efter Hawerfield, som ännu
syntes på den smala sandgången, men snart försvann
vid dess krökningar mellan träden.
"Det är ödet, som skickar honom emot oss. Vill
du vara med om ett försök, Bill?" återtog Green,
knuffande till Skeyler med armhågen, och vände i
detsamma om med raska steg.
"Försök äro det sämsta af allt," svarade denne
sakta, men följde likväl med.
Båda två hade, i stället att följa allén tillbaka
ända till den gång, der Hawerfield vikit af, sprungit
öfver gräsmattan för att fortare upphinna honom,
och först då de åter fingo honom i sigte, saktade de
sina steg och höllo sig på afstånd.
Astley hade emellertid icke gifvit akt på de båda
personer, han mötte i allen men då de sprungo öfver
gräset, sedan de förlorat honom ur sigte, tyckte han
sig höra de snabba stegen och stannade ett
ögonblick; han såg då för en stund de båda otydliga
skuggorna framskymta och märkte sedan att de togo
samma väg, ökande eller saktatade sin gång i
öfverensstämmelse med hans egen.
Det kunde vara tvenne promenerande, som
liksom han voro ute på något oskyldigt äfventyr eller
som af nyfikenhet följde honom, men han påminde
sig äfven att han, i brådskan att blifva af med
Rosenhein och att hinna till den utsatta mötesplatsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
