Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var så gnistrande af vrede och hot, att fru Ditt
skulle ha flytt för länge sedan, om han icke allt
jemt hade fasthållit henne.
"I källarhvalfven?" hviskade hon förfärad. "Hur
kan ni tro, att någon menniska skulle kunna lefva
der, utan att man visste derom?"
"Jag tror också, att ni mycket väl vet, hvar
hon finns ... Ett afskyvärdt brott har här blifvit
begånget ... den unga flickan hålles fången här, och ni
skall i ögonblicket föra mig till henne."
"Store Gud! ... Jag tror ni yrar," mumlade
hushållerskan med en min af så mycken ångest och oskuld,
att Alf ett ögonblick blef villrådig och fortfor med
mindre häftighet, i det han släppte fru Ditts arm
och gick att stänga dörren, hvars nyckel han stoppade
i fickan.
"Hör mig nu noga, fru Ditt, och var öfvertygad,
att ni sjelf icke kommer ur detta rum, innan ni
uppriktigt besvarat mina frågor ... Lugna er, jag tänker
icke göra er något ondt; men säg mig allra först ...
hvad företar ni er om qvällarne, sedan klockan slagit
tio, här uppe i korridoren, der jag hört er öppna och
stänga en dörr, och hvarför nekade ni att ha gått
genom denna dörr, då jag frågade er derom?"
Fru Ditt hade sjunkit ned på en stol, hon
knäppte ihop sina händer och tillslöt ögonen med en
min, som om hon ville undvika att både höra och
se, böjde ned hufvudet, drog sjalen upp öfver öronen
och teg.
"Vill ni icke svara mig?" återtog Stjerne.
Samma tystnad. Den olyckliga gumman liknade
en snigel, som krupit in i sitt skal och trotsar alla
bemödanden, man gör att få ut honom ... och Alf
bet tänderna samman af förbittring och otålighet,
och ställande sig hotfullt framför henne, sade han
upprörd:
"Ni tiger ... och således anser jag er medskyldig
till det brott, som jag i alla händelser snart skall
upptäcka. Ni vet, att Roxane är här, och ni skall icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
