Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Mylittas själ väckte dessa ljud vilda och
orediga tankar; hon kände sig till mods som en spelare,
hvilken vågat hela sin förmögenhet och fruktar att
om några minuter se sig ruinerad.
Hon hade sorglöst och utan någon synnerlig
öfverläggning låtit Hiram Thurn inleda sig i den
intrig, hvars hela fördel hon nu var på väg att förlora.
Den hade synts henne mindre vigtig, så länge allt
gick väl och efter uträkning, men eggad af hindren
och förd af omständigheterna, hade hon vågat allt
mer och mer för dess framgång; och betydelsen och
värdet af denna slutliga framgång växte, i samma
mån som hon fick betala den dyrt.
Samma känsla, hvilken låter oss tillryggalägga
en väg, hvars längd, ifall vi genast förutsett den,
skulle afhållit oss ifrån att börja vår färd, sporrade
henne nu att fullfölja sin rol; hvarje steg som man
går framåt, blir ett ytterligare skäl att ännu
fortsätta för att hinna målet, och hvarje fel, som man
begår, blir otvifvelaktigt anledningen till ett nytt.
Nu hade hon hunnit höjden af en backe, der ett
ofantligt valnötträd utbreder sina grenar öfver vägen,
som här är smal, inklämd mellan en kulle till venster
och en stenmur på andra sidan; ån försvinner här
nedanför i ett kärr, hvars hvita blommor lyste i
månskenet som en utbredd svepduk.
Hon hörde nu klockan i staden slå half elfva
och stannade ett ögonblick, stödd mot trädets tjocka,
mångdelade stam.
Knappt hade hon likväl hunnit hemta andan,
innan hennes lyssnande öra urskilde ljudet af steg
på vägen nedanför kullen, och strax derefter
skymtade en skugga fram mot landsvägens ljusa rand.
Det var kanhända Alf Stjerne, som kom till det
möte hon begärt och liksom hon ämnade sig till
ruinen; hon var öfvertygad derom, och med en
sällsam, outredd förskräckelse att träffa honom här, innan
hon råkat Hiram Thurn, skyndade hon lätt och tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
