- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
186

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det der nu," tillade fru Tullbom hastigt och flög upp
ur soffan med full fart, för att mottaga den så ifrigt
och oroligt väntade slägtingen, hvars ankomst bebådats
af den "trefliga" ånghvisslan från båten, som plaskade
vid stranden.

"Jag begriper ingenting af allt det här,"
upprepade fru Amelie bekymrad. "Der kommer ju
verkligen Helworth! Men hvar i Guds namn är då Marina?"

Värdinnan skyndade emellertid emot de
ankommande herrarne, som syntes på vägen ifrån
ångbåtsbryggan, och hennes svägerska blef ensam i salongen
med Thérèse, ty kapten Vilfrid och hans fästmö hade
dragit sig undan i ett kabinett bredvid.

Nu öppnades dörren, och grosshandlaren införde
liksom i triumf den stackars lille löjtnant Krapp, som
tycktes rent af hafva tappat koncepten och icke visste,
hvad rol han nu skulle spela, då farcen var så nära
sin upplösning och han med förskräckelse fann sig af
Helworth lemnad ensam på scenen.

"Jag hade hoppats att här möta min vän och
följeslagare ..." stammade han förlägen, "han hade
lofvat ... heligt lotvat, att vara mig här till mötes
för ... för vissa förklaringar och ..."

"Det behöfs inga förklaringar alls," inföll fru
Tullbom, som trodde, att han tänkte på fröken Neptunia
Vimmelkant och ville rättfärdiga sig i detta afseende.
"Vi äro glada att hafva dig åter i skötet af vår familj,
min dyre och värderade nevö. Och se här står din
kusin Thérèse, som längtar att få helsa på dig."

"Och här, min käre Helworth," inföll revisor
Tullbom, hvilken just i detsamma, helt glad och lifvad,
också anlände, "här kommer din blifvande svärfar!
Omfamna mig, min gosse! Låt oss ömsesidigt
gratulera hvarandra ... Du lyckades, du! Du kom, såg och
segrade; vi hafva just i dag fått ert bref om saken ...
Jo, jo, så går det; jag spådde detta. Men hvar har
du Marina? Hvar är fästmön?"

"Marina! ... Fästmön! ... Har Ulrik mist
förståndet! ... Hvad är detta för ett oskickligt gyckel!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free