Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
M:ll Judith, som genast då hon öppnade dörren
märkte denna intensiva lukt, kastade en blick af
förskräckelse på sina dyrbara möbler rundt omkring för
att upptäcka, hvar det farliga och befläckande
ursprunget till den aptitliga lukten kunde finnas, men såg det
icke, ty Jozima hade snabb som tanken ryckt ned det
vackra bordtäcket bredvid sig och kastat detta öfver
anrättningen.
"En sådan kökslukt! Hvarifrån kommer den? ...
Och hvad gör du, Jozima? ... Har din musiklärarinna
redan gått sin väg?" sade m:ll Judith, som ändtligen
mellan de guldgula vecken af gardinen upptäckt sin
brorsdotters lilla ansigte, hvilket tycktes i finhet likna
den emaljlika målningen på porslinsurnan bredvid henne.
"Ja, hon har gått ... jag orkade icke spela i dag,"
svarade Jozima med en orolig blick på bordduken,
som dolde de varma pannkakorna.
"Men du lär dig aldrig något på detta sätt ...
Du är lat, Jozima ... förskräckligt lat ... Vi måste taga
dig ur pensionen just för din grufliga motvilja för allt
arbete; och sedan du kom hem, har det icke blifvit
bättre ..."
Den unga flickan antog en beklagande min,
suckade, hopknäppte sina händer och vaggade sig af och
an, på ett nästan komiskt sätt uttryckande en ödmjuk
sorg och ruelse.
"Och hvad är detta? ... Återigen en roman!"
utbrast m:ll Judith, som stötte foten emot den gamla
boken. "Och bordduken neddragen på golfvet! Du
har en fasligt ful vana att också placera dig sjelf,"
tillade hon, i detsamma hon upplyfte duken och fick
se fatet med de flottiga pannkakorna.
Jozima gömde härvid hufvudet alldeles i
gardinen, och m:ll Judith slog ihop sina händer af
öfverraskning och vrede.
"O, den Malla! Har hon icke nu igen gifvit dig
ett af dessa förbjudna mellanmål, som förstöra din
helsa och göra dig fet som en gås ... och att bära in
det hit i vårt bästa rum! ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
