Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygtiga, men ofta intressanta bekantskaper, som man gör
under en resa.
Om aftonen, sedan alla andra gått att lägga sig
i de små qvafva hyttorna, sutto vi ännu på fartygets
däck i den ljusa sommarnatten och åhörde den vackre
främlingens excentriska och egendomliga vältalighet.
Han berättade oss, att han var polack, att han
hette Jagello Ivanowitsch Gospodin, och påstod sig
härstamma från Jagellonernas gamla furstliga ätt; han
hade naturligtvis varit invecklad i den sista polska
resningen, som då ännu icke var fullkomligt
undertryckt; han var nu emigrant, en fattig flykting, utan
hem och fädernesland, och hans entusiastiska
frihetsdrömmar, hans glödande hat och gripande skildring af
Polens lidande och ståndaktighet skulle hafva kunnat
röra den mest sömnige flegmatikus och väckte hos
mig, som hvarken var sömnig eller flegmatisk, den
mest lifliga sympati.
Himlen vet, hvad den stackars unge mannen
väntade sig för resultat eller fördel af, att på detta sätt
harangera tvenne landtliga ungdomar, sådana som
studenten och jag; om han kanhända endast hänfördes af sin
egen känsla, om han var en äfventyrare utan allt värde,
eller till och med en bedragare, allt det der vet jag
ingenting om; jag vet endast, att då aftonrodnaden
lyste öfver hans sköna ungdomliga ansigte, som strålade
af mod, fosterlandskärlek och hänförelse, och då han
mot himlen höjde sin arm, på hvilken han inbränt
namnet "Polonia", och nedkallade hämd och förbannelse
öfver den ryske förtryckaren, då syntes han mig så
sublim, som sjelfva erkeengeln Gabriel borde vara.
Strax på morgonen hade vi hunnit till den
station, der vi skulle stiga af och der en vagn väntade
oss, och vi togo afsked af den unge polacken för att,
som jag med allt möjligt skäl trodde, aldrig mera få
se eller ens höra talas om honom.
Min reskamrat, som snart öfvervunnit den
förtrollning främlingens tal och utseende verkat på oss
båda, försäkrade mig visserligen, att slaverne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
