- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
444

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanske icke jag heller, när allt kom omkring. Jag
måste väl antaga detta tills vidare, och dermed
somnade jag slutligen.

*



Som ingen längre bergvandring dagen derpå kunde
komma i fråga i anseende till det ogynnsamma vädret,
eller rättare, i anseende till det väder man väntade,
så hade nästan alla främlingarne i Chamounix förenat
sig om en promenad till Cascaderna, la mer de Glace
och le Glacier des Bossons.

Jag hade ingen lust att följa med och stannade
ensam qvar i byn, hvars närmaste omgifningar för
tillfället voro tillräckliga för min nyfikenhet.

Så snart jag sett mina reskamrater utrustade med
stafvar och guider tåga af, företog jag mig en
vandring utmed stranden af Arve, samlade några blommor
och egendomligt vackra mossarter och återvände före
middagen till hotellet, dit ännu ingen återkommit.

Medan jag väntade, satte jag mig i salongen och
skref; men jag kunde icke sammanhålla mina tankar,
de återvände beständigt till den besynnerliga figuren
på verandan qvällen förut i månskenet. Strax på
morgonen hade jag ännu en gång betraktat fotografien
öfver de förolyckade resande och stärktes i min
föreställning, att ett af dessa ansigten liknade det jag sett.
Jag tänkte på de ord jag hört om "snödrifvornas
hemligheter", och slutligen fattade jag klocksträngen
bredvid, ringde och inkallade uppassaren, som ju borde
hafva sett det samma som jag, ifall min inbillning icke
helt enkelt spelat mig ett spratt.

Då han kommit in och frågat hvad jag befalde,
berättade jag honom – med fara att blifva ansedd
för en fantast eller narr – helt enkelt hvad som
förefallit och frågade, om, då han utkom till mig på
verandan, han verkligen der icke sett någon annan
än mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free