- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
217

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Svarta kappan. Skiss från 1722.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r

217

hvilken götäd under massan af de sammanväxta
buskarne, icke syntes på århundraden hafva varit rubbad
af menniskohand.

Stenen var tullrig och jemkades temligen lätt
åt sidan; den lilla gubben reste sig upp, återtog lyktan,
och då han höll dem framför sig, sågo hans båda
följeslagerskor en öppning, som liknade nedgången till
en källare, hvilken tycktes vidga sig allt mera och
hvars bibehållna, ehuru något ojemna trappsteg
började redan vid ingången.

Fiskaren gick förut med lyktan, och då Susanna
syntes rädd och villrådig, fattade Cecilia hennes hand
och hviskade bedjande:

»Frukta ingenting, trappan är säker och hvalfvet
tillräckligt högt.. . Jag har gått härigenom flera
gånger ; inom mindre än fem minuter hafva vi kommit
under viken och äro på andra stranden.

Hon hade rätt; ledda af skenet ifrån gubbens
lykta hade de nedstigit till ett rätt ansenligt djup och
vandrade nu;, på en ti$ng och låg, men temligen jemn,
fastän fuktig väg, som inom några minuter slutade vid
en trappa, uppåt.

Den tunga och qväfva luften här nere gjorde
Susanna yr i hufvudet *y hon höll sig krampaktigt fast vid
Cecilias hämd, och då de i det samma vid en
krökning af trappan hastigt vände sig åt venster och ett
bländande ljusakeh strålade emot henne, trodde hon
sig nästan vara under inflytandet af en sällsam och
orimlig dröm.

Den förvirrade prestfrun såg nu framför sig ett
högre murädt hvalf om tjugu eller trettio fots längd,
hvars väggar voro prydda med friska löf och blommor
och vid hvars ena sida stod en prest i högtidlig skrud
framför ett altare upplyst af tvenne vaxljus i tunga
silfverstakar; vid motsatta ändan, der hvalfvet var
Öppet, syntes äfven en trappa, och utför dess sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free