Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
sig fullkomligt väl och hade redan för en halftimma
sedan, i sällskap med herr Göran Gyllenstjerna dragit
ut på jagt.
Hertiginnan kastade en hastig och betydelsefull
blick på Ursila, föll baklänges ned i sängen, uppgaf
ett halfqväfdt rop och drog täcket öfver hufvudet, som
om hon sett ett spöke framför sig.
Den stackars Greta, häpen öfver den alldeles
oförmodade verkan af sina ord, såg frågande och med
ängslan på sin kamrat 5 men denna, som egde all den
tidens grofva vidskepelse, skakade blott på hufvudet,
bleknande vid den förmenta bekräftelsen af den dröm
eller »syn», som hennes sjuka och förvirrade matmor
nyss meddelat henne.
Maria Elisabeth reste sig imellertid åter och
hviskade hest och häftigt med befallande uttryck:
»Du hör nu Ursila, att han är borta, alldeles
som jag visste förut; och jag vet också hvar han är
... Gå strax, skynda dig, töfva icke en minut att
göra dig underkunnig om sanningen, och kom igen
och förtälj mig hvad du sett och hört.»
»Men skall jag icke först gå att väcka jungfru
Anna, som kunde med sin luta spela och sjunga eders
nåde till ro, som hon brukar göra, medan jag är
borta?» — frågade Ursila villrådig.
»Nej, Greta stannar här hos mig . . . jag får ingen
ro mera i lifvet derest icke min gemål är mig trogen»,
svarade hertiginnan halfhögt och suckande, i det hon
åter föll tillbaka på bädden.
De tanklösa ord, som den lyssnande Maria Elisabeth
råkat få höra, om den »vackra Kerstin», hvars behag
sjelfva hertig Johan troddes hafva observerat, hade
blifvit gömda i furstinnans misstänksamma och
mellankoliska sinne; och det var nu till torpet i
Svedjefallet som Ursila skickades, för att utspana ett förhål- •
lande, hvilket aldrig funnits till, annat än i
prinsessans inbillning, men som nu antogs för. sanning just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
