- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
410

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410

— Jag vet likväl en, på hvilken hvarken er
rikedom, er samhällsställning eller ert sätt och utseende
skulle verka det allra minsta — sade hon slutligen och
reste upp hufvudet med stolthet,

— Nämn henne då, och vi få se ... Skola vi
ingå ett vad? — utropade han skrattande.

— Låt oss sluta med det här gycklet . . . för
mig äro kärleken och äktenskapet heliga.

-— Naturligtvis. Jag ber er förlåta mig .. . En
lycklig maka och kanske mor, som ni ...

Den stackars Otilia blef högröd vid hans
alvar-liga ton och vördnadsfulla blick; hon ångrade sin
barnslighet, att icke genast säga sitt namn, men tyckte
&tt i detta ögonblick var det omöjligt, och med en
hastig och något förvirrad afskedshelsning skyndade
hon ifrån sin nya bekantskap.

En rad af hövagnar stodo på den öppna platsen
framför badhuset. De voro klädda med blommor och
löf, ty hela badsällskapet skulle göra en utfärd.

De båda damer, som åtagit sig direktionen öfver
nöjena, voro helt varma och brådskande af
anordningen, och tre eller fyra herrar med stora, fladdrande
bandrosetter, till tecken af deras värdighet såsom
marskalkar, sprungo ifrån den ena vagnen till den andra,
för att finna platser åt några fruar och äldre herrar,
hvilka icke fått rum i de anskaffade droskorna.

Ändtligen satte sig tåget i rörelse. Musiken åkte
i spetsen och blåste falskt vid vagnens häftiga stötar,
men under det allmänna och högljudda pratet och
skrattet var det ingen menniska som generades deraf,
mer än en gammal kapten, som hade magkatarr och
var vresig och hypokondrisk.

~ Tycker ni att det är sundt förnuft i den hi*
tillställningen, mitt herskap? — utropade han häftigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free