- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
14

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han kom ihåg det.

»Nedbrunnet till grunden», förkunnade jag.

»Kommer ni ihåg Jim Wan?» utbrast han ivrigt.

»Han är död», sade jag. Men vem tusan Jim Wan
kunde vara hadc jag icke den ringaste aning om.

Jag var återigen ute på hal is.

»Men kommer ni ihåg Billy Harper i Shanghai?»
replikerade jag raskt.

Den gamle sjöbussen ansträngde sig tydligen så
mycket han kunde för alt komma ihåg Billy Harper
— men delta foster av min fantasi hade ingen pials i
hans bleknade minne.

»Naturligtvis kommer ni ihåg honom», envisades jag.
»Alla människor känna Billy Harper. Han har varit
där i fyrtio år. Och han finns där ännu, det är allt
vad jag har att säga om den saken.»

Och nu inträffade ett mirakel. Den gamle
sjömannen påminde sig Billy Harper. Möjligen fanns det
verkligen en Billy Harper, och möjligen hadc han varit
i Shanghai i fyrtio år och fanns där ännu — men i så
fall var detta idel nyheter för mig.

Under en dryg halvtimme till fortsatte den gamle
sjöbussen och jag vårt samtal på detta sätt. Slutligen
förklarade han för polisen att jag nog var den jag gav
mig ut för att vara, och efter en natts tvångslogi med
åtföljande frukost blev jag frigiven och förständigad
alt bege mig till min gifta syster i San Francisco.

Men nu återvända vi till kvinnan, som i den djupa
skymningen öppnade sin dörr för mig i Reno. Vid
första glimten av hennes vänliga ansikte visste jag
hur jag nu skulle bete mig. Jag uppträdde som en
snäll, oskyldig och olycklig yngling. Jag kunde inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free