Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missbruk, kan man icke undgå att finna Læstadius sjelf
hafva varit orsak dertill. Det föregående lemnar
tillräckliga bevis härpå. Sjelf påyrkade han denna offentliga
syndabekännelse och aflösning inför och af de väckta; sjelf
emottog han den förra och gaf den senare i kretsen af sina
vänner, och det påstås till och med, att han ännu lefde, då
en mycket grof brottsling genom sin aflagda bekännelse och
erhållna absolution drog sig undan lagens straff. Likaså
kan man säga, att det öfverdrifna betonandet af det
mundtliga förkunnandet af ordet med underkännande af det gagn,
som detsammas enskilda betraktande medförer, i icke
oväsentlig grad härleder sig från hans ifrande för »skolor»
eller andeliga sammankomster, ledda af inre missionärer.
Utan tvifvel voro dessa skolor ett verksamt medel att sprida
Læstadii praktiskt-reformatoriska ideer, men den vigt
lärofadren sjelf fäste vid konventiklarne ledde lätt ibland hans
vänner till den tron, att detta var det enda medlet till
menniskans väckelse och pånyttfödelse. Hvad vidkommer det
ensidiga framhållandet af Guds immanens i de trogna och
den förgudning af sig sjelf och framförallt af församlingen,
som blifvit en bedröflig egenhet hos mången læstadian, så
har man mycket svårt att finna någon direkt anledning
dertill hos Læstadius. Att han så betonat Guds inneboende i
hjertat, att hans styrelse i verlden blifvit i framställningen
undanträngd, hafva vi ej kunnat se. Märkvärdigt är dock,
att den tendens till sjelfförgudning, som visar sig hos
nylæstadianismen, redan tidigt framträdde hos
Koutokeinosekten och verkligen ledde till dennas syndiga dårskap och
förskräckliga dåd. Det är möjligt, att Læstadius indirekt
framkallat denna riktning genom de hånfulla ord, hvarmed
han angrep sina motståndare och de mörka färger, hvarmed
han målade dem och som bildade en dyster bakgrund, från
hvilken hans vänner framstodo i det klaraste ljus. Hvad
som är visst, är att han icke velat gifva partiet en sådan
riktning. Lika litet har han velat lära sina anhängare att
Guds försyn ej sträcker sig till andra än de trogne; men
då han framhöll ej blott att de ogudaktiges alla olyckor
komma ifrån djefvulen, utan ock att det är han, som
utarmar menniskor, hvarföre de fattiga icke förtjenade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
