Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han släppte Georgs arm och skyndade fram till
den beskrifna personen, midt framfor hvilken han
tvär-stannade, ryckte af sig hatten, bugade sig djupt och
sade: — Ödmjukaste tjenare, bäste herr Derminoff,
huru står det till? — Jag tackar så mycket för senast
— charmant fest — lysande som alltid — det är
ingen i hela Petersburg, som förstår att lefVa såsom
ni — utmärkt caviar, fiskar ni stören sjelf? — Ni
ser förvånad ut — ni kanske inte känner igen mig, det
skulle i sanning göra mig fortviflad — vi äro lika
gamla bekanta som ni och er hatt — således
barndomsvänner, men jag vill ej hindra er längre —
farväl, bäste herre! — Han bugade sig åter djupt for
den lille mannen, som med uppspärrade ögon stirrade
på honom, och skyndade derefter tillbaka till Georg
samt meddelade honom den interessanta underrättelsen,
att pappa Derminoff utan tvifvel var nog ohygglig att
köpa gamla, aflagda kläder.
— Det är en förskräcklig persedel, — fortfor han,
smått flämtande efter det häftiga ordsvall, som nyss
flödat öfver hans läppar; — man kan knappt låta bli
att skratta, när man ser honom. Det är nu andra
gången, som jag så här slagit ned öfver honom
-jag har alltid så svårt för att låta honom vara i fred,
och... men se der, der kommer en fru af mina
bekanta. Gudskelof för att hon ej såg mig nyss, det
skulle hafva varit ett riktigt spektakel. Ser du, huru
nätt hon trippar — man säger, att hon har varit i
Paris ett helt år och tagit dagliga lektioner för en
dansmästare för att lära sig gå såsom en parisiska —
trubbigt går det allt ändå. — Ödmjukaste tjenare, —
ypperlig figur och charmanta blommor i hatten,
hvar-ken för mycket eller för litet — hon är verkligen hvad
man kallar ett fruntimmer med smak — märkte dn
hennes småleende, när vi möttes? Det tycktes säga så
mycket som: Attendez, min herre, jag har ännu ganska
vackra tänder. Du måste vänja dig vid att observera,
Georg — deri ligger ett slags dagdrifvarefilosofi, som
ej är att förakta. Menniskokännedom på gatan är fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
