Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 2. Hr Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Adertonhundra åttiosju.
– Av vem?
– Av min far.
– Av vem hade han övertagit den i sin tur?
– Jo, se, den här gården, den har gått i arv inom släkten
från 1700-talet, ja, kanske från 1600-talet också. Och förr var
den ett fjärdedels mantal, men nu är den ett halvt.
– Jaså. Nåå! När nu herr Andersson övertog gården, hur
drevs då jordbruket här och över huvud taget i denna bygd?
Bonden lade vid denna fråga ena knäet över det andra, drack
lite ur glaset med saft och vatten, som serverats, sänkte glaset
och höll det i handen, medan han svarade:
– Se, förr i världen var det så, åtminstone här i trakten,
att allting gick efter gamla vanan, så det fanns ingen
undervisning i hur man skulle sköta jord och djur. Utan det man
visste, det fick man nog snappa upp från de stora herrgårdarna.
– På vad sätt då?
– Jo, se arbetarna på herrgårdarna, de sparde och köpte
sig små ställen, och där arbetade de, som de lärts på herrgården,
och så kom det ut över bygden. Och innan skiftet, som
genomfördes här i trakten på 1870-talet, hade ju den enskilde inte
heller haft så mycket att säga till om, för man vet ju, att då
var det hela byalaget, som bestämde. Och så var det en sak
till, och det var det, att på den tiden levde bonden på gårdens
produkter, och det lilla han sålde var lite spannmål och lite
djur till slakt. Man körde in till Stockholm med foror några
gånger om året och sålde till spannmålshandlarna där, men
man kunde ju, så som det var ställt med kommunikationerna
på den tiden, aldrig tänka på att forsla in mjölk till
Stockholm. Det var för lång väg.
– Och nu då?
– Ja, nu! Det är ju annat, det. Nu ha vi ju
lantmannaskolor och mejerier och tjurföreningar och avelsdrift. Så nu
har allting förändrats.
– Stod förändringen i direkt samband med skiftet?
– Ja, det gjorde den, förstås. För när var och en fått sin
jord utskiftad ur byn och skulle börja stå på egna ben, så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
