Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 5. Den bonde som går, och den bonde som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vida fälten, satte en på något egendomligt vis i intim
kontakt med jorden och dess brukare. Och här kom jag nu in i
det första verkliga jordbrukslaboratoriet, om jag så får säga.
Här kom med andra ord det första rena intrycket av
jordbruksindustri, och inte minst tror jag detta intryck berodde
på, att Stockholm sjunkit bort bakom Kolmården. Här kändes
icke dess enerverande närhet. Här var det stilla provinsialism,
här betydde Linköping och Norrköping som direkt känsla i
luften mer än Stockholm, speciellt Linköping, den verkliga
slättstaden med sitt domkyrkotorn och sitt silotorn strax
utanför staden, behärskande och till en enhet samlade en hel, stor,
platt och rik bygd. I mindre skala var förhållandet detsamma
också med det lilla förtjusande Skänninge.
Jag fick samma intryck i Östergötland som i Södermanland,
nämligen att de verkliga bönderna icke klagade så mycket, att
däremot de mindre herre-bruken voro ytterst modfällda,
medan de verkliga storbruken togo krisen, åtminstone tills vidare,
lugnt.
Stämningen här, liksom i Södermanland, började i ljust men
slutade närmast i svart, på grunder som vi ska se. Jag kom
först till två bröder, som voro berömda svinodlare ute på
slätten. Där var det ren idyll. De ägde gården tillsammans, en liten
förtjusande gård med en interiör närmast som i ett gammalt
lektorshem förr i världen med ärvda, traditionspräglade,
vackra möbler, svängda 30-talssoffor, klaffbyråar, hemvävda
mattor i djupgult och brunt, farstun lysande av hedersdiplom,
textade i länets förgyllda och glada stil och täckande alla dess
väggar. Här hade man intryck av burget folk, på något sätt
ovan dagens penningstrider verkade det. Jag ville självklart
komma underfund med hur det sammanhängde och började
förhöret med denna plan i huvudet.
– Hur kom herrarna på idén att sätta igång med denna
svinodling? frågade jag dem först och främst.
– Jo, svarades mycket lugnt, en av oss var nere i Svalöf
i Skåne sommaren 1919 och besökte då Bondessons fina
avelsgård därnere. Den är ju berömd över hela Sverge och långt ut
i världen, och där köpte vi några suggor av de engelska vita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
