Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlande all kraft, framåt. De hade tillryggalagt mer än
halfva vägen, då buskarna midt framför dem delade sig och
en hel trupp beväpnade hvita män visade sig. Alla tre stodo
en stund villrådiga, men hastigt togo de till flykten mot
skogsbrynet, som de nyss lemnat. De hvita hotade att skjuta
ned dem, om de icke stannade, och tryckte af sina gevär, då
befallningen, som de svarta icke förstodo, icke ögonblickligen
åtlyddes. Kassango och Zambo, träffade af kulor, störtade,
Loango var icke sårad. Han hade kunnat fly, men han
föredrog att stanna hos de sårade och dela deras öde.
Zambo låg sanslös. Kulan hade genomträngt hans
skuldra. På gossen Kassango hade låret blifvit
genomskjutet; han lefde.
— Trösta dig vän! — sade han till Loango, som
lutade sig ned till honom. — Trösta dig och fly. De hvita
komma hit, och inom få ögonblick är det för sent.
— Jag viker icke från din sida, — sade Loango,
snyftande. — Ditt öde må bli mitt, — och beslutsam stod han
upp och väntade de hvita, hvilka ankommo och omringade
negrerna. De uppgåfvo ett rått skratt, då de sågo sig i
besittning af sina fångar, och dröjde icke att med streck till
händer och fötter binda Loango och Kassango, utan att bry
sig om den sednares svåra sår. På Loangos böner, att de
måtte skona den sårade gossen, svarade de med stötar af
gevärskolfvarne och råa skymford. — Håll munnen hund! -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
