Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrernes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med en triumferande blick mätte Loango de båda
matroserne.
—- Eder tid är kommen! — sade han lugnt och log.
— Eder tid är kommen! Vedergällningens timma är inne!
J skolen umgälla hvad J tillfogat oss.
Och innan de bestörta matroserne hade tid att
begagna sina vapen, vände sig Loango till sina landsmän och
ropade: Gripen dem! Nedslån dem!
Liksom blodtörstiga, hungriga tigrar störtade negrerne
på sina plågare. Förgäfves försökte dessa sätta sig till
motstånd. Inom mindre an en minut lågo de på golfvet med
krossade hufvudskålar. Uppgifvande ett vildt jubelskri,
dansade negrerna omkring de nedgjorda fienderna och vände
sig derefter mot dörren, för att släcka sin hämndetörst i de
öfriga matrosernes blod. Ett ljudeligt rop af Loango höll
dem tillbaka.
— Stannen! — ropade han. — Låtom oss först stryka
de tunga kedjorna från våra lemmar; nu hämma de våra
rörelser, sedermera kunna de tjena oss till vapen. Här är
nyckeln, som inom få minuter skall befria oss.
Med handen svängde han högt i luften nyckeln, som
han ryckt af en af de dödade matroserne, och negrerne
stannade, lydige hans befallning. Loango gick från den ena till
den andra, lossade kedjorna och lade dem i händerna på de
befriade. - Anfallen dermed de hvites hufvuden, — sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
