Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrernes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Gå! — ropade han, — med dig strider jag icke.
Men redan störtade Loango på honom, och blott med
möda kunde kaptenen afvärja ett fruktansvärdt hugg, som
hotade att klyfva hans hufvud. Han parerade det med
sabeln, sammanbet tänderna och återgaf med hastigt
återvunnen besinning och full kraft hugget. Såsom ljungande blixtar
foro de slipade klingorna genom den hvinande luften och
rasslade mot hvarandra. Båda kämparne voro hvarandra
jemngoda i kraft, båda hatade hvarandra dödligt, båda
fäktade med lika beslutsamhet. Den större skickligheten var
likväl på kaptenens sida, och han underlät icke att begagna
den mot sin fiende. Ett skickligt utdeladt hugg krossade
Loangos svärd. En blick af den elakaste glädje framsköt
under kaptenens buskiga ögonbryn, och han sänkte för ett
ögonblick sin sabel, för att njuta af sin motståndares
bestörtning och dödsångest
— Du måste dö, hund! — ropade han med ett
hånleende. — Du, icke jag, skall betala striden med lifvet. Dö!
Med blixtens hastighet nedföll hans sabel, och Loango
störtade, i det han sprang åt sidan, till golfvet. Hugget
susade honom förbi, och innan kaptenen med bättre framgång
kunde förnya det, trängde Loango tätt inpå honom, fattade
honom om lifvet och ryckte honom jemte sig ned på de
slippriga plankorna. Liksom två i hvarandra oupplösligt
sammankedjade ormar vältade sig de stridande hit och dit
Sökte att fatta hvarandra i strupen för att strypa hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
