Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrernes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omslöto hvarandra fastare och fastare och skummade af
mordbegär. Vid en strid på så nära håll var kaptenens
sabel ett onyttigt vapen. Han kastade den från sig och grep
efter den breda knifven, som han bar i gördeln. Men innan
han kunde gripa den, ryckte sig Loango med en plötslig
ansträngning lös från honom, svängde sitt svärdfäste, som han
ännu höll fast i högra handen, högt i luften och rände det i
kaptenens hals. Den två tum långa ändan af den
söndersplittrade klingan, som ännu satt qvar vid fästet,
genomborrade den hvites strupe, och en ström af mörkfärgadt blod
följde det åter utdragna stålet. Kaptenen rosslade, ryckte
ett par gånger krampaktigt med händerna, slungade ännu
en hatfull blick på sin lyckliga motståndare, utsträckte sig
derefter så lång han var och afvaktade döden.
— Dö, usling! - ropade Loango, sättande sin fot på
sin fiendes darrande kropp; — dö! Aldrig har en grym
omensklig bof med större rättvisa lidit dödsstraffet, än du.
Dö då!
Ännu en gång rände han återstoden af sitt svärd i den
sårades kropp. Derefter drog han knifven ur hans gördel
och afskar hans hufvud. Hållande det blodiga hufvudet högt
i luften, närmade han sig de få ännu stridande matroserne,
och ropade till dem att bortkasta vapnen och gifva sig.
Matroserne, uttröttade af den vilda striden och måhända
äfven hoppandes, om de gåfvo sig, på ett mindre förfärligt
öde, än en oundviklig död, nedlade vapnen och läto utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
