Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrernes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motstånd gripa sig. Nästa ögonblick voro de mördade.
Loangos befallning att skona de afväpnade blef antingen icke
märkt af hans landsmän, eller ock försmådde de att lyda
honom. Deras blodtörstighet var en gång väckt, och den
kunde icke släckas förr, än äfven den sista fienden låg död
för deras fötter.
Striden upphörde, ty det fanns ej något mer att bekämpa.
Stilla summo de svartes och hvites talrika lik på vattnet.
Loango ryste för det förfärliga skådespelet. Hans rop
samlade de af döden skonade landsmännen omkring honom, och
han tilltalade dem.
— Vänner! — sade han, — friheten är tillkämpad,
men lifvet ännu icke räddadt, vi måste arbeta för att
bibehålla det. Vattnet måste pumpas ur rummet och läckan
tillstoppas. Kasten de döda öfver bord och pumpen, så
länge J hafven andan i bröstet. Jag vill vara den förste,
som går till verket, men J skolen komma och bistå mig.
Ehuru fäktningen icke räckt längre, än en fjerdedels
timma, hade vattnet dock redan stigit en half fot. Alla, som
gått oskadde ur striden, och hvilkas antal belöpte sig till
mer än etthundra, grepo sig skyndsamt an, slungade liken
öfver bord och gingo derefter till pumparna. Loango, icke
helt och hållet obekant med dessa maschiner, ordnade och
ledde arbetet.
De svarta arbetade oförtrutet, och deras kraftiga
armar hvilade icke. Men Loango fruktade, att all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
