Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörka utsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, för att söka en ny lycka i andra trakter. Men jag hade
under den förskräckliga natten svurit en ed att egna hela
mitt lif åt din far och åt allt, som tillhörde honom, att
troget förblifva hos honom och bistå honom i hvarje nöd och
fara. Du är Zambo’s son, gosse. Förstår du mig nu?
— Jag förstår dig och älskar dig för din trohet och
tacksamhet, — svarade Kassango rörd. — Förlåt mig det
onda, jag fordom i obetänksamhet och hetta tillfogat dig.
Loango omfamnade honom och tryckte honom till sitt
bröst. — Älska mig, om du kan, sade han. — En vänlig
blick ur ditt öga är min herrligaste belöning.
De båda negrerna språkade länge med hvarandra om
fordna tider, och Kassangos bröst höjde sig, hans öga glödde
Stoltare, under det han lyssnade till Loangos berättelser om
hans faders stora makt och herrlighet.
På Kassangos fråga, hvarest Zambos fordna
undersåter nu voro, upplyste Loango, att de försmäktade under
fursten Mongos välde och att en liten del af dem blifvit
bortförd öfver hafvet för att tjena de hvita som slafvar.
Under det de så språkade och Kassango yttrade sin
lifliga glädje öfver att snart få återvända hem, störtade med
vilda glädjerop de svarta upp på däck.
— Låtom oss sjunga, låtom oss sjunga!—— jublade
de. — Låtom oss kalasa och dricka, dricka de hvitas
smakliga eldvatten.
Förgäfves bemödade sig Loango att hålla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
